Open Art

Tänk dig en konstutställning...

Du vet, det är vita väggar – tystnad – välhängda eller -utställda verk med en mer eller mindre uttalad planering av vilket verk som står var. En liten skara människor rör sig försiktigt i lokalen, en del med uppsynen hos en kännare, andra med en sorts neutralt uttryck för att inte sticka ut eller störa.

Vad händer om du tar bort väggarna på konsthallen eller utställningslokalen? Och låter bilar, cyklar, måsar, barn, bussar och busar röra sig fritt i utställningen medvetna eller inte medvetna om vad de rör sig i?

Vad händer då? Vem når vi då? Och när når vi dem?

Vad händer?

Vad händer i staden när alla under mer avslappnade former kan ta del av, diskutera och tycka till om över hundratalet konstverk – hela sommaren – i hela stan?

Det vet vi redan – vi var ju här redan förra året – det som händer är att stan blir trevligare. Det uppstår små eller stora samtal mellan främlingar, konstnärernas arbete mitt bland folk väcker uppmärksamhet och uppståndelse. Flera spänningsmoment läggs till den rätt alldagliga promenaden över stan.

Hur framstår staden?

Hur framstår då Örebro som stad? (Eller som någon skulle säga: Vad händer med varumärket Örebro?) Om stan är full av konstverk och dit hörande diskussioner, reaktioner, blickar, fniss och fnys?

Det vet vi också. Örebro framstår som en öppen, trevlig och spännande stad. En stad vars invånare flanerar och diskuterar konst. En stad som ordnar det så bra för sin befolkning och sina besökare framstår som både omtänksam och modig.

Och kanske Överraskande?